visst vet ni hur det känns när någon tjatar på en så att man tappar motivationen HELT? till exempel, morsan tjatar på att man ska städa rummet tills att man blir så jävla förbannad att man skiter i det mest för att jävlas, för att hon ska bli minst lika förbannad. precis så känner jag med körkortet. jag vill ha det, men jag anser att jag är typ helt värdelös på att köra bil, jag får typ ont i magen över hur jävla kass jag måste vara. det värsta med det är att jag skyller det på mamma. jag borde inte göra det, men någonstans gör jag det ändå. "hade hon låtit mig börja övningsköra när jag var 16 så hade jag kunnat de här nu" det är vad som snurrar runt i skallen på mig så fort hon börjar prata om körkortet.
teorin oroar jag mig inte över, för det känns som att om jag verkligen ger mig fan på det så kan jag det, det är körningen, oroa är fel ord för det gör jag inte, men jag vill inte köra (det låter skitkonstigt men..). jag måste vara tvärt emot dom flesta nu känner jag. och HALKBANAN :O!!!!! alla säger att den är "rolig" men det tvivlar jag starkt på! jag vill inte att folk ska se när jag gör bort mig, inte när jag gör bort mig "på allvar". jag gruvar mig allra mest för den.

det är fan skrattretande alltså, jag går fordon, ska utbilda mig till bilmekaniker men hatar är ett starkt ord, Ogillar att köra bil, FAN VAD BRA!!!!!
älska live älläh? ..

nej, slänga mig in i duschen och sedan traggla några KÖRKORTSPROV kanske?

over and out!